Harry Martinsson

Alla upplever sorg på olika sätt. Sorg är en process som tar olika tid och kraft för oss alla. I sorg är man extra känslig och skör. Nästan alla sörjande vill prata om det som hänt. Tyvärr vill de som möter en sörjande oftast inte göra det. En del flyr in i arbete. Det är för vissa för smärtsamt att befinna sig i känslan av sorg och saknad. Man orkar inte.

Adrenalinet i kroppen gör att en del går för högvarv.

Andra blir helt apatiska.

Koncentrationen försvinner och minnet sviker ofta.

Sömnen påverkas ofta negativt.

Man talar ofta om att sorgen går i faser men glömmer bort att tala om att faserna inte följer en rak linje från A till Ö. Vi kan vara i olika faser samtidigt. Eller ramla tillbaka. Eller ha andra sätt. Alla sörjer olika.De flesta hittar tillbaka till glädje igen. Man hittar nya vägar och nytt livsinnehåll i livet utan att för den skull svika den som dött. Minnet bär vi alltid med oss. Det vårdar var och en på sitt personliga sätt!

Vanliga myter om sorg

-Jag kan hantera det här själv

-Jag behöver inte prata om det

-De kan inte veta hur upprörd jag är

-Min smärta, ilska och rädsla kommer bara att försvinna

-Dåliga saker händer andra också

-Om jag inte tänker på det har det inte hänt eller kommer inte att hända.

De fyra första är exempel på den mänskliga impulsen att hålla undan smärtan på vilket sätt som helst. Vi tenderar att tänja verkligheten för att skydda oss själva från den smärta som förlust medför. De två senare myterna är exempel på hur vi vill hålla dåliga nyheter på armlängds avstånd för att undvika att uppleva smärta. Alla dessa och andra myter som vi kan intala oss själva är en del av det mänskliga skyddssystem som vi är utrustade med. Det består av alla idéer som människan använder för att skydda sig från verkligheten. Ibland behöver vi hålla smärtan borta med vilka medel som helst. Att ta hjälp av myterna är en form av förnekelse och det är väldigt normalt vid sorg.

Var snäll med dig själv, det är du värd!